Lugn i själen och regn på det. Så kändes det äntligen idag när alla dåliga samveten på något sätt dövats och den prunkande grönskan fått mig på lite bättre humör plus att jag slapp vattna och istället kunde gå in och njuta en bit kladdkaka med grädde och helt ljuvlig kolasås på brynt smör, lavendel och rosmarin som min fru kokat ihop medan jag knogat på i trädgården. Den gångna veckan har jag för en gångs skull gjort precis vad jag föresatt mig: rensat ut, slängt ut, valt ut, planterat ut. Nu är det bara de kompletterande kryddorna i köksbacken kvar, sedan är odlingstrågen tomma. Och redo att fyllas på med nytt (såklart!).
Det vore inte fel att hävda att ingen av de plantor som kommit ut, sett något vidare ut. De är alla för rangliga eller för små, för svajiga, för bleka, för svältfödda och svaga. Men de tar sig, tänker jag. Kanske inte tillräckligt för någon fantastisk skörd (trots optimala väderförhållanden hittills i år), i vissa fall möjligen knappt någon skörd alls, men ändå nog för att peppa lite inför kommande säsonger. Det får räcka. Två brätten kål och hälften av chilin och tomaterna har däremot hamnat i sopen. Det är sorgligt, men när det gäller växthussådderna har jag inte varit i fas en dag ens förutom den dag jag sådde. För mycket ofärdigt i starten, som vanligt.
I alla fall. Denna vecka har jag planterat ut:
• alla betor i odlingslåda 1 i det ”gamla” odlingslandet (måste hitta namn på detta område): gulbeta, polkabeta, rödbeta och en betmix med all of the above. Kanske 10 betor av vardera sort. Det räcker långt i vår familj, betor är inte en huvudgröda – än i alla fall, för jag tänkte testa att röka dem vid tillfälle, tror på storverk.
• en rad krondill, lite påfyllnadsplantor mangold och en rad shungiku i pallkragarna (ersatte den blommande spenaten som inte gjort en människa glad).
• tre plantor luktärt vid rundeln i centrum av köksträdgården. Den snygga flätade kanten jag tänkte mig är förstås inte på plats, det fick istället bli en kant av klassisk grön plast, som jag drog upp längs staktet vid pallkragarna när jag lade sten där.
• alla solrosor (ca 11) i en murarbalja. Förmodligen för liten jordmängd för alla dessa, men läget var desperat. Funderar på var jag ska ha solrosorna nästa år, tänker mig att de kan utgöra avgränsning mellan två kvarter men vet inte hur. Tveksamt om jag orkar eller vill gräva rabatt.
• aubergine, gurka, paprika och tomat i växthuset. Återstår ett litet gäng plantor att sätta i kruka och sedan slängde jag kanske 75% av allt jag sått. Sorgligt. Men ja, lite odling i växthuset blir det ändå. Mer om det i separat inlägg.
• två frilandsgurkor (Schubert) och en squash (Baccara) i odlingslåda 2 i ”gamla” området (sparriskvarteret?).
• alla bönor i köksträdgården, mer om det nedan.
Jag har ju haft en liten bönsatsning i år, som dock kom på skam när ingenting var färdigt då det blev dags att sätta ut de i helt lagom tid förplanterade små underverken. Frågan är hur mycket bönor det egentligen blir, av svårare sorter som kidney och soja förväntar jag mig inte så mycket som en enda liten böna. Brytbönor och så lär gå något bättre, men mest tänker jag att bönor oavsett vilket i alla fall gör mer nytta än skada där de står och bidrar med godis till jorden för nästa års gröda på samma plats. Bönor är ju tacksamma på det viset. Jag har också gått från att se en perfekt komponerad jord framför mig redan vid utplantering, till att tänka att jag får jordförbättra varenda ram jag fyller efterhand. Det finns helt enkelt inte tid nu, det som fortfarande lever måste bara ner. Till bönorna hade jag egentligen bara två – eller en och en halv – odlingsramar någorlunda redo för plantor (i meningen att det fanns mer än grenar och lite ensilage i dem, i alla fall någon grad av jord), så jag fick plantera betydligt tätare än vad som från början var tänkt. I en av ramarna var det så dåligt med jord att jag fick fylla på precis runt plantorna jag satte ut, så att det skulle finnas något att trivas i till en början åtminstone. Man kan säga att förutsättningarna för rekordskörd helt enkelt inte är de bästa, men i år får det alltså bli som det blir.
I de två bäddarna står nu, med mittgången i ryggen och räknat från vänster:
3 st kokböna ”Mor Kristin” (rad 1)
3 st kokböna Borlotto (rad 1)
4 st sockerärt ”Shiraz” (rad 2)
4 st bondböna ”Solberga” (rad 3)
4 st kokböna ”Flajoly” (rad 4)
2 st brytböna ”Cropper Teepee” (rad 4)
2 st kidneyböna (rad 1)
2 st vaxböna ”Meraviglia” (rad 1)
7 st kokböna ”Signe” och ”Yin Yang” (lite oklart hur många av varje) (rad 2)
6 st märgärt ”Waverex” (rad 3)
7 st bondböna ”Witkiem” (rad 4)
7 st svart kokböna (rad 5)
Dessutom tryckte jag ner ett par plantor i jordärtskocksrabatten. Eftersom jag satte jordärtskockorna några månader för sent hade de torkat ihop och dött, så hela sådden var en chansning. Endast en av ca 20 knölar har grott… och jämte denna enda planta står nu, från vänster om man har kvarter 1 i ryggen:
3 st bondböna ”Aquadulce Claudia”
2 st kokböna ”Cannelino” (värt att notera att jag köpte cannelinofrön från både Lindströms och Runåbergs, men endast Lindströmsfröna grodde)
Och så till sist då: sojabönan fick jag inte riktigt plats med i växthuset som jag först tänkt (den gillar värme), så den hamnade i sista krukan vid bågarna längs gången. Om inte annat kanske den får en fin blomning. Hur som helst är störbönsamlingen därmed komplett. Från växthuset räknat:
2 st sockerärt ”Lokförare Bergfälts jätteärt”
1 st gråärt ”Solberga”
1 st sojaböna ”Fiskeby V”
1 st spritärt ”Blauwschokker”
Så totalt 61 plantor bönor och ärter! Även om det inte blir världens bästa skörd efter den tveksamma starten måste man ändå vara nöjd med detta facit. Jag tror aldrig jag odlat mer än 7-8 plantor om året förut – och då bara brytböna, vaxböna, bondböna och sockerärt. Rom byggdes baske mig inte på en dag, nu tänker jag glädjas åt alla framsteg.
Ebbarp. Tjörnarp. Paradiset. 