Renovering pt 2: kökssidan

På kökssidan görs samma uppfräschning som på framsidan, vilket under arbetets gång visat sig vara inte bara lyckosamt utan direkt nödvändigt. Vår tanke var att få ett isolerat hem, men när väggarna strippades och revs, visade det sig att syllarna var värdelösa. Marknivån har höjts genom åren och eftersom vi dels har en backe på ena sidan och dels inte har haft några hängrännor, har allt vatten samlats intill fasaden. Och eftersom marknivån höjts, har det inneburit att syllarna långa perioder stått i våt jord. Kanske inte så konstigt då, att de var genomruttna. Längst ner till vänster i bildsamlingen nedan, ser man konditionen. Brrrr… Som värst var det i det rum som hetat Södergatan (och nu inte finns längre, mer om det senare), där fönstret länge varit snett. Vi har trott att det helt enkelt placerats på sniskan en gång i tiden (en inte alls omöjlig tanke med tanke på att det knappt finns en enda rät vinkel i hela huset), men förmodligen har hela ytterväggen satt sig i takt med att syllen murknat. Hade inte detta upptäckts och åtgärdats, finns en risk att hela rasket rasat om inte alltför många år.

Som synes var det inte bara murkna syllar som dök upp i väggrivningen, utan också en del roliga detaljer som dolts bakom panelen. Och då menar jag inte de sunkiga tretexplattor man klätt alla väggar med på insidan, utan de tidningspapper som satt innanför. November 1936 härstammade sidorna ifrån, alltså samtidigt som Hitler rustade för krig inte minst genom att ingå antikominternpakt med Japan. Fascinerande att tänka på att detta pågick medan den lilla gården i Ebbarp fräschades upp på insidan och fick tapet. Annat som visade sig efter rivningen var bland annat att det inte är så konstigt att golven känts både dragiga och ojämna, eftersom det under dem finns en fri passage för kalla vindar (och för all del diverse djur), ingen isolering och att de dessutom helt och hållet vilar på ett fåtal smala brädreglar. Inte konstigt att det känts som sjögång ibland när man vandrat genom rummen…

imageKökssidan är väl den som får mest synlig ansiktslyftning av de två renoverade fasaderna. Förutom att all sjavig masonit ersatts med ordentlig panel, har en dörr satts igen och ersatts av fönster – och köksdörren har bytts ut mot en i glas. Plus då att vi fått gräva ut lite dränering för att skydda det nya bygget (även om den murkna syllen ersatts av gjuten grund). Vid grävningen hittade vi för övrigt, förutom ett stort antal onödiga stenar, rester av gammal kullersten. Detta gladde mig extra, eftersom jag länge närt en dröm om att ha just kullersten på kökssidan. Nu har jag historiskt belägg!

Så! Lite före och efter. Eftersom jag inte har tillgång till gammal dator med störst bildbank, hittar jag tyvärr inga riktigt bra före-bilder, men ändå.

Innan:

Efter:

image

Annonser
Publicerat i Kökssida, Renovering pt2 (2017) | 1 kommentar

Renovering pt 2: framsidan

Med ovanvåningen (i stort sett) klar, en andra ring placerad på fingret och hösten i antågande, är det dags att göra huset beboeligt även om vintern. Renoveringen av paradiset går härmed in i del 2: ytterväggarna.

Del 2 blir både dramatisk och inte. Att välta väggar och bygga upp igen kan väl betraktas som en hyfsat stor renovering, men samtidigt kommer det rent utseendemässigt inte att bli någon större skillnad. Utifrån. Inifrån kommer det att vara rakt, tätt och slätt. Chockerande och mycket omtumlande.

Denna renovering kommer att ta runt två månader, inte minst för att vi hela tiden lägger till saker vi vill få fixat. Bygger man upp något i bra skick ser mycket annat plötsligt solkigt ut, så är det ju. Ungefär som att prova nya skor i butiken och sedan ta på sina gamla igen. Dessutom är det lätt att tänka att när huset ändå är en enda stor röra med byggdamm överallt och snitslad bana för att kunna ta sig till toaletten, är det lika bra att köra på. Så är det klart sedan. Bara tanken på att kunna packa upp de 15-20 flyttkartonger vi förslöt typ i april och sedan låta dem vara uppackade, känns just nu som en dröm. För att inte tala om ett kök med diskmaskin…

Arbetet med ytterväggarna började för dryga två veckor sedan och har kommit en bra bit på vägen. Första veckan anlände vår fina byggare Tommie med stor lastbil full med material och på den vägen är det. I ett huj rev han hela framsidan, reglade upp igen, isolerade och gipsade. Det visade sig att bakom panelen på den del av framsidan vi inte skulle välta, var det finfint korsvirke med bra tegel – nästan så att man inte ville täcka den med panel igen. Men det får vi ju göra. Det kändes bra oavsett, för när vi sedan fortsatte till väggarna som skulle rivas, var det lertegel som gällde – i bästa fall. Bara man petade på väggarna med ett lillfinger, välte de.

Väggen som gränsar in mot vedboden/frysrymmet/blivande skafferiet, var inte ens teglad. Där fanns ytterpanel, ett stort getingbo och sedan masonit på insidan. Inget mer. Så kanske inte så konstigt att det känts lite kallt därute… När det gäller våra fönster i huset, fanns inte tillstymmelse till tätning varken runt eller i. Så det där draget godsägaren känt i nacken när han tittat på tv, har varit fullt logisk.

img_2570Apropå getingar och djurliv i väggarna förresten, så trillade också en hel näbbmusfamilj ner från ett hål i bjälken när vi rev. Små söta ungar! Ingen sprang in och alla överlevde, såvitt vi kunde se. Även om den lille krabat som min fru lade på armen, spelade död så gott den kunde. Sötnöt.

Men man kan helt enkelt summera det hela med att det är helt rätt beslut att genomföra den här renoveringen, trots stök och damm och andra oegentligheter. Det hade aldrig gått att bo här om vintern annars – och huset var (är) i stort behov av uppfräschning efter många år av tillfällig lappning och lagning. Nu, nu blir det riktigt bra.

Ytterpanelen återstår att sätta, men i övrigt är framsidan i stort sett klar. Och nya fina fönster! Större, tätare och spröjsade. Lyckan!

Kökssidan återkommer jag med i separat inlägg.

Publicerat i Framsida, Renovering pt2 (2017) | Lämna en kommentar

Köksplaner

Köket är ju hemmets juvel, det vet var och en. Eller är det hjärta, kanske? Nåväl. Jag har drömt om ett stort lantkök sedan jag första gången såg Per Morberg göra kåldolmar så att svetten lackade i tv-rutan (och serverade dem med gräddsås, pressad potatis, vaxbönor och rårörda lingon) – men aldrig riktigt vågat tro på tanken.

Det gamla köket, farmors kök, var ett torpkök. Ett inte så charmigt sådant, om man ska vara ärlig. Gammal sliten inredning med blå plastknoppar, ett litet kylskåp som stod vid sidan av inredningen liksom för sig själv och täckte en liten bit av dörren dessutom, en vedspis som belagts med vaxduk för att få till någon form av avställningsyta – och en spis med en ugn som aldrig användes till annat än förvaring av plastfolie, Mariekex och annat som skulle skyddas mot fukt och möss. Ovanför vasken, som inte hade något rinnande vatten förrän alldeles i slutet av farmors liv, satte man upp en bit brun linoleummatta som skydd – samma ljuva nyans som låg på golvet då förstås.

Det funkade för farmor. Under hela min barndom stod hon där i sitt kök och lagade alla våra favoriter – köttfärslimpa, kokt höna med persiljesås, köttbullar med gräddsås, kåldolmar… när det var klart kallade hon in oss från våra äventyr och sedan bråkade vi alla om vem som skulle sitta på fönsterplatserna och vem som fick flest morötter till maten. Vi åt inne och maten lagades alltid i det lilla köket, aldrig utomhus på grill eller annat.

Nu är förstås allt så annorlunda. Efter tre månader i detta hus har det stora lantköket gått från dröm till ett absolut måste. Det går inte att ha så få arbetsytor, det går absolut inte att leva utan diskmaskin och att laga långkok utan fläkt är att skaffa sig själv astmatiska besvär. Vi älskar båda att laga mat, vi vill att detta hus ska dofta av den kärleken. Då behöver vi ett ordentligt kök. Grunderna i detta har jag varit inne på i tidigare inlägg, men nu har vi också bestämt oss för själva inredningen och färgsättningen. Vi vill egentligen att arbetskök och matrum ska präglas av två olika känslor trots att det är samma rum egentligen – kaos och kreativitet i arbetsdelen och lugn och harmoni i matsalsdelen. Ändå måste de förstås höra ihop rent färgmässigt.

I arbetsköket ska vi, som nämndes i tidigare inlägg, ha tegelgolv (in fact klinkergolv som liknar tegel – allt för att hitta rätt nyans och skiftning), helkaklade väggar (vitt och kvadratiskt), underinredning i grågrön nyans, bänkskivor i marmor och en stor, vit vask. Inga överskåp, men öppna hyllplan och en massa saker som hänger överallt.

På andra sidan ön som utgör gränsen mellan de båda delarna, ska underskåpen ha samma grågröna färg, men golvet blir ett vitoljat trägolv och väggarna utgörs av vit pärlspont en meter upp och sedan en ljuvlig tapet med fåglar, fjärilar, träd och allt möjligt. Plus ett gäng fina planscher och en vidunderlig utsikt mot lammöron, lupiner och kanske en och annan nässla i köksbacken utanför. Ovanför matbordet, som vi ännu inte sett ut (men åh vad vi vill ha kökssoffa och pinnstolar till), har vi bestämt oss för en klassisk lampa som vi nu dessutom fått i bröllopspresent av vår fina familj.

Går allt som vi vill har vi allt klart innan vintern tar vid. Längtet!

Publicerat i Kök | Lämna en kommentar

Hallen

Det är inte bara till ovanvåningen vi valt tapet, dock. Även köket och hallen har, i alla fall i huvudet, fått ett helt nytt utseende. Även detta färdigställande lär dröja några månader, men det är lättare att drömma när man har en bild att se framför sig…

Hallen, som vi tänkt oss den:

Publicerat i Hall | Lämna en kommentar

Tapeter på ovanvåningen

Redan innan vindsrenoveringen började, bestämde vi att vänta med tapetsering – dels eftersom utbudet av fina tapeter var synnerligen digert, dels för att vi inte hunnit enas om stil och färgval och dels för att vi helt enkelt ville bo in oss först. Ett tag befarade vi nog båda att vi aldrig skulle komma överens om vad vi ville ha, men nu har det banne mig hänt. Vi kan sluta leta. Call off the dogs. Det dröjer ännu ett tag innan de faktiskt sitter på väggen, men några prover kan vi i alla fall bjuda på:

I sovrummet:


På toaletten:


I allrummet:

Publicerat i Vindsprojekt 16-17 | Lämna en kommentar

Storrenovering, del 2

Ingen rast och ingen ro råder i detta hus. Nu när vi nästan bott in oss och bara väntar på de sista möblerna (och typ tusen böcker…) från lägenheten, känns det liksom lagom att sätta igång nästa stora projekt. Vila får vi göra något annat år. Eller till vintern. Eller ja. Hur som helst. Nu har vi i alla fall bokat upp hantverkare till nästa stora projekt: byte av nästan alla ytterväggar och samtliga fönster och dörrar. Byggstart? 24 juli, två dagar efter vårt bröllop. Nu kör vi så det ryker.

Den uppgjorda planen är att, som tidigare nämnts, byta ut alla ytterväggar utom i de två gavlarna samt de väggar som vetter in mot det ”varma rummet”, dvs det som renoverades för bara ett par år sedan. Där kommer istället panelen ses över och målas. I övriga rum rivs väggarna ut helt, för att sedan snickras upp igen med exakt samma utseende på utsidan men isolerat och gött på insidan. Dessutom kommer vi sätta upp hängrännor (som idag bara finns precis över dörrarna) hela vägen och leda ner vattnet i regntunnor. Friska, varma väggar och bättre skydd för ett längre liv. Det blir fint det.

Så långt är projektet förstås mest funktionellt. Men med nya fönster och dörrar kommer ändå estetiken att få spela stor roll i det hela. Alla fönster utom badrumsfönstret (som är ”nytt” = 2003) ska bytas och då vill vi förstås har spröjs, som sig bör på ett hus anno 1890. De två fönster som sitter i ”varma rummet” kommer att vara precis lika stora som idag (eftersom vi inte vill göra om ytskikten där), men övriga fönster kommer att bli ett litet nummer större. Vi lekte lite med tejp för att få en känsla av hur det kommer att se ut utifrån:

Till detta kommer alltså även nya dörrar. Idag är dörrarna bruna med fönster, i både kök och hall. Efter lite diskussioner fram och tillbaka har vi bestämt oss för att byta till vitt i hallen. Fönster vill vi ha kvar för att få in något litet ljus i ett annars beckmörkt rum, men det blir spröjsat precis som övriga fönster. Det kommer att bli fint som snus, även om det inte är utan viss sorg jag kasserar den gamla. Den dörren har liksom hängt med i evigheter, den är en del av farmors Tjörnarp. Men vi kan inte behålla den och då är det inte lönt att försöka efterlikna den heller, utan istället få något som går i stil med det nya Tjörnarp.

I samband med den här renoveringen kommer vi också att börja förbereda för nytt kök. Nytt, större, ljusare och mer praktiskt. Det gamla torpköket har sin charm, men arbetsytorna är obefintliga och att leva utan diskmaskin… alltså det går inte i längden. Vi behöver dessutom rymd, ljus och bättre förutsättningar att hålla varmt. Värmepumpen kommer att sitta i trappan för att kunna värma både uppe och nere och när vi nu tar ner två väggar och gör ett stort kök av tre små rum, kommer också det att värmas upp av pumpen. Plus att vi får ordentlig matplats och plats till tre fönster och därmed ökar ljusinsläppet rejält. Det är nästan så att man vill sjunga en trudelutt!

Köket kommer att delas upp i två delar: ett arbetskök och en matplats. I arbetsköket, som ungefär motsvarar dagens kök, kommer det att bli helkaklade väggar i vitt, inredning nedtill och öppna hyllor upptill, samt alla vitvaror och vask. Här kommer vi också att försöka väcka liv i den gamla vedspisen, men där ska sotaren ha ett ord med i laget först. På golvet kommer vi att satsa på tegel, med värmeslingor under. För att dela av mot matplatsen kommer vi att ha en köksö, men den har vi inte pratat färdigt om än förutom att fläkten över spishällen blir en infälld variant i taket. Har man typ två meter i takhöjd får man göra vad man kan för att inte få fläkten i skallen.

I matplatsdelen har vi landat i vitoljade trägolv, precis som på ovanvåningen, vit pärlspont ungefär en meter upp på väggarna och därefter tapet. Trappan upp till ovanvåningen blir en del av köket, liksom det lilla rum vi ska ha som skafferi (walk in skafferi, alltså hur lyxigt?!). Jag dör nästan när jag tänker på slutresultatet, att få skapa ett kök precis som vi vill ha det är en lyx bortom fattning.

Men. Allt det där kommer vi inte att göra nu på en gång, så vi återkommer väl till ämnet lite senare. Innerväggarna som ska bort rivs dock ut redan i denna del av projektet och både golv och pärlspont ska sättas på plats. Ytan och ljuset kommer att finnas där, men vi lär få leva en vinter till utan diskmaskin och plats att arbeta på. Det ska nog gå.

Och dörren! Jag höll på att glömma dörren. Istället för dagens dörr med litet fönster, kommer vi att sätta in en helglasad variant med spröjs. Tänk att få laga mat och samtidigt titta ut mot blommande lupiner! Eller ett kristallvitt snötäcke, för all del. Det kommer att göra mycket för rummet, denna lilla detalj är tveklöst en av mina favoriter i hela renoveringen.

Så. I slutet av juli börjar vi, en dryg månad är det tänkt att ta. I höst kommer vi att kunna sitta med en god bok framför brasan och njuta av värmen, medan grytorna puttrar i köket och katterna spinner på sina filtar. Vi kommer inte att frysa. Vi kommer inte att ha några moln på himlen. Vi kommer att vara fru och fru.

Detta år kommer att gå till historien som det bästa någonsin.

Publicerat i Isoleringsprojekt 17, Kök | 1 kommentar

”Det här är mitt land…”

Dock inte ”från Ales stenar till norra Lappland”, men tillräckligt stort för att ge en fullvuxen man gott om arbetstillfällen.

Det ser riktigt bra ut just nu. Sju odlade rader, varav fyra med bara potatis.

En rad med rödbetor, en med morötter och så ytterraden, som har tillägnats barnbarnen. Där finns också morötter och rödbetor, men längst ner till vänster en bit med rädisor.

Egentligen tycker jag inte om rädisor. Enda skälet till att jag har dem är att de gror snabbast av alla och sedan växer till sig rätt snabbt.  Men de smakar inget vidare.

Tidigare erfarenhet är inte den bästa. Det har förekommit en halv meter hög stjälk, men sedan bara ett par centimeter smal rädisa.

Det här är egentligen ett prövoår. Lyckas det inte nu, så vete katten. De två senaste åren har nämligen grönsaksskörden blivit helt förstörd.

Förra året berodde det på att ogräset tog överhanden alldeles för fort och för mycket. Morötter och rödbetor hade inte en chans.

Ännu värre var det förrförra året. Då åt mördarsniglarna upp rödbetorna. Jag trodde inte det var möjligt tills jag fick bevis. En mördarsnigel satt halvt inne i en rödbeta.

En väsentlig skillnad i år är också att jag delvis övergivit det strikt ekologiska. Mina tidigare donatorer av kogödsel har försvunnit av olika skäl. Så i år blev det konstgödsel.

Det var i och för sig skönt, eftersom kogödsel är ett skit att få ner.

Min favoritsort bland potatisen var slutsåld när jag äntligen skulle sätta. Så det blev en Tour de Skåne för att hitta sättpotatis.

Till slut blev det fyra olika sorter, eftersom första ransonen inte räckte till alla fyra raderna. Problemet är att jag inte vet vad de olika sorterna heter, eftersom kommandoran slängt mina minneslappar.

Det ser ändå ut att bli bra skörd, även om det är omöjligt att bedöma ovan jord. När de är klara att plocka upp brukar butikspriserna ligga runt 4 kr/kg.

Men potatis är potatis. Och känslan att plocka upp dem ur egen odling är obetalbar.

Publicerat i Sådd | Lämna en kommentar