Mitten av maj och ÄNTLIGEN blev den blivande köksträdgården grävd! Efter månader av väntan på maskinreparationer och folk som inte återkommer, lade jag ett mess till firman som gjorde vår dränering. Nästa dag var allt klart! Och så snyggt gjort, nästan helt i våg (går inte att göra bättre), ända in i avgränsande staket osv utan att något skadats eller flyttats – och överbliven jord och tuvor i den sedan tidigare stora högen bredvid växthuset. Så nöjd!
Stora blanka papper kan ibland göra mig helt blockerad: Var börjar jag? Ser inte ytan lite liten ut? Hur utnyttjar den till max? Panik! Men inte i detta fall. Att ha 200 kvm helt plan jordyta till mitt förfogande är som en dröm. Dessutom hade jag ju sedan tidigare en plan i bakhuvudet.
Lite fick jag förstås rita om. Trädet i hörnan vid köksbacken skuggar och rotar runt i ett av hörnen, vilket gjorde det svårt att göra alla fyra kvarteren lika stora. Brädorna jag skulle göra odlingsramar av fanns inte i tillräcklig utsträckning eller längd för att få ihop 1,2×2,5 m som tanken var, utan fick ändras till 1,25×2,25 (vilket minskar den totala odlingsytan med 3 kvm, 48 kvm –> 45 kvm). Men det kan jag leva med.
Efter att ha vandrat runt på jordytan med en kaffekopp och en tumstock i handen nästan halva fredagen (tog förstås omedelbart ledigt när jag såg resultatet av grävningen), kläckte jag till slut hur jag skulle dela in det hela. Ett tag övervägde jag att ha olika stora kvarter, men min strukturerade sida fick halvt panik av detta så det ströks. Sedan lekte jag lite med hur man kunde arrangera odlingsytorna inom varje kvarter, men det löste inte många knutar. Till slut kom det: en allé. Närmast staketet. Och sedan lika stora kvarter. Bada-bing-bada-boom.
När vi var och lyssnade på Anette Nilsson från Boäng, pratade hon mycket om samodling av grönsaker och blommor. Det är lite hennes signum. Jag blev mycket inspirerad av det, men det ligger något år bort att göra det fullt ut, just nu är det fullt fokus på att hinna odla något överhuvudtaget. Men lite fastnade tanken ändå. En bild jag knockades av var hennes långa gångar kantade av rondellpetunior. Det var helt otroligt fint med dessa pastellfärgade, blommande hav. Så vill jag ha det! Färg för fan! Längs hela staketet som tidigare gränsade av pallkragarna mot ängen, ska det grävas ner murarbaljor som sedan planteras med sommarblommor efter humör. Mest petunior då. Men det går ju att variera sig. Över allén ska jag ha fem bågar av samma sort som över gången i Östra Parken, på dem ska de högre bönorna få växa – i 20-literskrukor. Mellan varje båge på motsatt sida från petuniorna/det blommande havet (dvs gränsande till nya köksträdgården) tänker jag mig stora betongkrukor som jag ska gjuta själv (någon gång, inte i år), med någon form av sommarblomma. Det kommer bli finfint! Allén binder också ihop gången uppför köksbacken med växthus och området med odlingslådor, sparris och jordgubbar.
Så själva köksträdgården då. Det blir som planerat fyra kvarter med fyra bäddar i varje och i centrum ett litet torn där jag tänkt sätta luktärt och kanske krasse. Från luktärtstornet löper en gång som klyver köksträdgården på mitten och binder samman kommande bärträdgård (ett projekt för 2020-2021) med växthuset. För att skilja gången från kvarteren, ville jag ha en häck och det var inte alldeles enkelt att hitta rätt i den härvan. ”Buxbom”, tyckte experten på Flyinge Plantshop när jag specificerade mina krav (smal och midjehög), men jag är lite orolig för sjukdomar så det blev det inte. Inte heller aronia, som jag själv funderat över (för brett växtsätt) och inte japansk järnek, som annars var väldigt fin och mycket lik buxbom, dock kändes 285 kr per planta som lite för mycket när man ska ha 30-40 st… Till slut landade jag i rosenspirea ”Anthony Waterer”, som blommar vackert senare delen av sommaren och har en bladfärg jag blev mycket förtjust i. Kanske att den blir lite för yvig, men det gör ingenting. Så nöjd! De hade bara 14 st i lager på Flyinge, jag behöver 20 st till, men jag får väl fylla på antingen nästa år eller senare i år. I början och slutet av mittgången tänker jag också ha portaler med lite klättrande blomster, mot växthuset kaprifolen som tidigare växte vid huset och mot blivande bärträdgården/huset en pipranka, som jag önskat mig i flera år. Så vackra blad.
Efter en intensiv helg är nu strukturen satt, men det allra mesta av arbetet återstår. Alla inköpta plantor ska grävas ner, fler lådor ska snickras, marken täckas osv. Det problematiska med att ha väntat så länge på att området skulle bli grävt, är ju att det nu är ganska bråttom att få bäddar färdiga för odling och hindra ogräs från att vakna till liv igen. Förra året minns jag att tiden kändes oändligt generös när vi satte upp växthuset, men plötsligt hade jag meterhögt ogräs som växte på båda sidor och delvis in i växthuset. Den läxan har jag lärt en del av. Marken måste alltså täckas så fort som möjligt (makadam i allé och mittgång, flis i kvarteren) och innan det görs måste allting som ska grävas ner (murarbaljor, plantor osv) grävas ner. Det är helt enkelt bråttom med det mesta, som det brukar vara när jag sätter igång projekt. Men samtidigt så kul! Detta projekt är ju grunden i vår tanke om hyfsad självförsörjning, att få syssla med den är att bygga en dröm. Inte illa det.
Ebbarp. Tjörnarp. Paradiset. 