Som en liten julklapp till mig själv, lyckades jag till slut få vitlöken i jorden. Den var planerad till slutet av november, men pga chockerande negativa besked om vår katt, hittade jag inte riktigt energin då – trots att jag förberett den långa odlingslådan där jag hade bönor i somras genom att fylla på mer jord från sommarens alla tomat- och chilikrukor i växthuset. Men såhär efter det värsta julfirandet rullade jag i alla fall ut, med magen full av allehanda gottigheter, spred ut lite ny planteringsjord (längtet efter en egen kompost alltså), spred ut vitlöksklyftorna (som inte helt säkert var alldeles fräscha efter alltför lång vistelse i mörk låda i förrådet, men det var liksom lika bra att chansa) och täckte med ytterligare ny jord. Den kommer att behöva betydligt mer näring till våren, jag borde grundgödslat bädden bättre innan plantering – men jag hade varken tid eller ork så att det räckte.
Fyra sorters vitlök satte jag: Germidour, Vigor, Flavor, Therador. Det är alltså inte karaktärer från Sagan om ringen, utan vitlökssorter. Med lite olika egenskaper:
Germidour (närmast träddungen/gaveln)
En tidig (slutet av juli), mild och starkt lila vitlök som ska få 8-24 klyftor
Vigor
Också tidig (slutet av juli) vitlök med större klyftor
Flavor
Något senare vitlök med mycket goda lagringsegenskaper. Mellanstor, 13-18 klyftor.
Therador
Tidig (slutet av juli), stor vitlök som ska få 10-20 klyftor
När jag satte vitlöken passade jag också på att testdra lite i de morötter jag låtit stå kvar i jorden. Och de var så sjukt fina! Höstmoroten ”Rothild” hade inte bara klarat sommartorkan, utan också vuxit sig riktigt tjusig under den fina hösten. Tänk att hämta sina egna morötter i trädgården annandag jul… Detta måste jag få mer av. Mycket mer!
Ebbarp. Tjörnarp. Paradiset. 