Inget asande på gamla kärringar

Dansebana? Anä.

För andra gången det här året har jag – och dottern – ställt samma fråga: Varför har detta inte blivit gjort långt tidigare?

Det började med uteplatsen som blivit en succé bortom all förväntan.

Och nu har vi gått inomhus.

I det som en gång var ett stall – vi talar om 70–80 år sedan – fanns ett stort hål precis till höger när man kommer in. Det användes i forna dagar för att vinterförvara hö.

När jag var liten sa alltid mina föräldrar:
– Akta så du inte trillar ner i hullet.

Och samma sak har upprepats efter hand till mina barn och numera barnbarn.

Men så kom vi på (egentligen var det jag, men det låter så jäkla pompöst) att bygga över hålet. Jag trodde i min enfald, och här är den beteckningen adekvat, att man skulle behöva fylla igen med stenar och betong.

Dessbättre har vi en Vaktmästare som är betydligt mer bevandrad i praktiska göromål.
– Nej, det är hur enkelt som helst. Man tar bara…

Sen kom det en radänga om stöttor och reglar där jag på ett tidigt stadium insåg att jag inte skulle blanda mig i.
– Det kan jag fixa på en eftermiddag, lovade Vaktis.

Men dels är Vaktis tidsoptimist, dels hade hans arbetsredskap förmåga att laddas ur efter fem minuter – med ett par dagars uppehåll som följd varje gång. Så det tog lite längre tid.

Nu är det nästan klart. 15 kvadratmeter tidigare helt outnyttjat utrymme finns disponibelt. Men till vad?

Min, om inte viktigaste så i varje fall väsentligaste uppgift, i de här trakterna är att stoppa alla vilda idéer som kommer från Vaktis eller dottern. En och annan gång kommer det ett guldkorn som jag låter gå igenom.

Detta var inget sådant. När Vaktis föreslog:
– Vi kan anordna dansekvällar.

Grunden var att golvet bestod av spontana brädor (eller vad det heter när det finns spår så man sätter ihop dem). Och att det var ett jämnt och fint underlag.

Avslag direkt, eftersom jag kände att jag skulle bli indragen. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i dans, speciellt inte de senaste åren.

Blotta tanken är avskräckande:

Asa runt på en massa gamla kärringar utan att det blir nåt? Nä, det får va.